postimage-1129

Kulturmöten och kulturbrott

svinvallen (2)Under några veckor i augusti-september undersöker arkeologer från museibyrån stenåldersboplatsen Sa 20.8 Svinvallen, i Tengsöda by i Saltvik. Undersökningarna föranleds av en skadegörelse på den i lag fredade fornlämningen där olaglig sandtäkt med maskin lämnat platsen exponerad för ytterligare skada. Ur sandgropens kant rasar det ut fornföremål och syftet med de arkeologiska åtgärderna är därför att skydda fornlämningen genom att slänta och täcka de exponerade delarna med en speciell cellduk och fylla den med jord. För att utreda spridningen av och på vilket djup kulturlager och fornfynd ligger grävs gropar längst kanten av det skadade området.

Svinvallen är en stenåldersboplats som med hjälp av strandförskjutningskronologi samt med hjälp av keramiktypologi (kronologi som utgår från keramikstilar) dateras till omkring 2350 BC. Platsen som på stenåldern var en sandstrand ligger idag på en höjd cirka 33 meter över havet. I undersökningen har arkeologerna hittat förkolnade hasselnötsskal som gör det möjligt att med kol-14-metoden ge boplatsen en mer exakt datering. Hasselnöten var en del av maten liksom grönlandssäl, vikare och olika karpfiskar som hittills har identifierats bland de framgrävda brända benen.

svinvallen (5)

I undersökningarna har man hittat keramik från två olika traditioner, motsvarande så kallad gropkeramik samt Kiukaiskeramik, vars spridningsområde är huvudsakligen västerut respektive österut från Åland sett. På platsen möts dessa olika keramikstilar, och med tiden sker en förändring där man övergår till att tillverka kärl av Kiukaistyp istället för gropkeramik. Svinvallen är en nyckellokal för att förstå orsakerna till denna förändring i den materiella kulturen och hur den tog sig uttryck under den senare delen av stenåldern.

svinvallen (4)

Små figurer av lera är vanliga på de gropkeramiska platserna och från undersökningen har ett fragment av en sådan så kallad leridol hittats. Dessa har tolkats avbilda människor eller djur, på Åland sälar, och sätts ibland i samband med ritualer kring fångst och jakt. Man har även i tidigare funnit leridoler som avbildar människor på Svinvallen. Den största fyndkategorin är stenavslag av porfyr bergart, så kallad kvartskeratofyr. Kvartskeratofyr förekommer rikligt på de åländska stenålderslokalerna, och har varit användbar då man bara genom att spjälka stenen får en vass och användbar egg. En del kvartsavslag har också hittats.

Undersökningen går nu mot sitt slut men ännu kommer några ytor att öppnas och grävas ut och platsen dokumenteras och säkras. Därefter kommer fynd och prover att tas om hand och analyseras och förhoppningsvis kan vår kunskap om Svinvallen och de kulturmöten som skedde där att nyanseras. Samtidigt innebär varje olagligt skoptag sand från en fornlämning att kunskap går förlorad som aldrig kan återskapas – kunskap som är vårt gemensamma arv och vår historia, som vi har ett ansvar att bevara även för framtiden.

 

 

  • Gamla inlägg