postimage-609

Åländska jordprov i jämförande studie

En viktig aspekt av museibyråns arbete är uppbyggnad av ny kunskap genom forskning. Ett sätt att göra detta är att samarbeta med universitet och forskningsinstitutioner. Ett pågående projekt är samarbetet med doktorand Santeri Vanhanen från arkeologiska institutionen vid Helsingfors universitet. Santeri

Vanhanens projekt är betitlat Stone Age cultivation in Finland and Estonia, compilation of archaeobotanical data using the Strategic Environmental Database and analyses of new material (Stenåldersodling i Finland och Estland. Sammanställning av arkeobotanisk data med miljöarkeologisk databas), och är baserat på arkeobotanisk metodik.

I arkeobotaniken studerar man arkeologiska växtlämningar, som kan bevaras t.ex. i förkolnad form. Man kan hitta växtlämningar genom att flotera jordprover från arkeologiska utgrävningar. Oftast hittar man sädeskorn, ogräsfrön eller foderväxtfrön. Materialet innehåller ofta naturliga växter, som man har plockat, t.ex. hasselnötter, hallon och mjölon.Förkolnade korn

Periodmässigt är projektet inriktat på stenålder. Studieområdet omfattar Finland, Åland och Estland. I dessa områden har det länge varit oklart när jordbruket introduceras och vilken roll olika typer av naturliga resurser har spelat. Man har hittat några få bevis för odling från alla områden, för Ålands del till exempel vid Glamilders stenåldersboplats i Saltvik, men bilden är mycket bristfällig. För att få en helhetsbild av jordbrukets och naturväxternas utnyttjande, kommer arkeobotanisk data att sammanställas i en miljöarkeologisk databas som utvecklas i Umeå universitet. I databasen ska finnas alla artbestämningar av frön tillsammans med fyndomständigheterna.

För Ålands del kommer Vanhanen dels att analysera jordprover från flera stenålderslokaler, dels att  analysera en del material från brons- och järnålder, som referensmaterial.

En viktig del av projektet är att datera växtlämningar. Ibland kan sädeskorn och andra material vara från en annan tidsperiod de arkeologiska fynden på platsen. Därför är det mycket viktigt att datera själva växtlämningarna. Med avancerad AMS kol-14 datering kan man datera enkla sädeskorn. Fördelen jämfört med träkol, som kan vara många hundra år gammalt, är att det tar bara ett år (eller mindre) för ett sädeskorn att utvecklas, de har alltså en mycket låg egenålder. Museibyrån finansierar ett antal av dessa dateringar inom ramen för samarbetet med Vanhanen, och ser med spänning fram emot resultaten!

  • Gamla inlägg